<chapter id="using-kmplot">
<title
>Att använda &kmplot;</title>

<para
>&kmplot; hanterar flera olika funktionstyper, som kan skrivas på funktionsform eller som en ekvation:</para>

<itemizedlist>
	<listitem
><para
>Kartesiska diagram kan antingen skrivas som t.ex. <quote
>y = x^2</quote
>, där x måste användas som variabel, eller som t.ex. <quote
>f(a) = a^2</quote
>, där variabelns namn är godtyckligt.</para
></listitem>
	<listitem
><para
>Parametriska diagram liknar kartesiska diagram. Koordinaterna för x och y kan skrivas in som ekvationer av t, t.ex. <quote
>x = sin(t)</quote
>, <quote
>y = cos(t)</quote
>, eller som funktioner, t.ex. <quote
>f_x(s) = sin(s)</quote
>, <quote
>f_y(s) = cos(s)</quote
>.</para
></listitem>
	<listitem
><para
>Polära diagram liknar också kartesiska diagram. De kan antingen skrivas in som en ekvation av &thgr;, t.ex. <quote
>r = &thgr;</quote
>, eller som en funktion, t.ex. <quote
>f(x) = x</quote
>.</para
></listitem>
	<listitem
><para
>För implicita diagram skrivs funktionens namn in separat från uttrycket som relaterar x- och y-koordinaterna. Om x- och y-variablerna anges via funktionens namn (genom att t.ex. skriva in <quote
>f(a,b)</quote
> som funktionsnamn), används dessa variabler. Annars används bokstäverna x och y som variabler.</para
></listitem>
	<listitem
><para
>Explicita differentialdiagram är differentialekvationer där den större derivatan anges i termer av de mindre derivatorna. Differentialen anges med prim ('). På funktionsform ser ekvationen ut som <quote
>f''(x) = f' &minus; f</quote
>. På ekvationsform ser den ut som <quote
>y'' = y' &minus; y</quote
>. Observera att i båda fall läggs inte <quote
>(x)</quote
> till i de lägre ordningens differentialtermer (du ska alltså skriva in <quote
>f'(x) = &minus;f</quote
> och inte <quote
>f'(x) = &minus;f(x)</quote
>).</para
></listitem>
</itemizedlist>

<para
>Alla inmatningsrutor för ekvationer har en knapp till höger. Genom att klicka på den visas en avancerad <guilabel
>Ekvationseditor</guilabel
>, som tillhandahåller: <itemizedlist>
		<listitem>
			<para
>En mängd matematiska symboler som kan användas i ekvationer, men som inte finns på normala tangentbord.</para>
		</listitem>
		<listitem>
			<para
>Listan med användarkonstanter och en knapp för att redigera dem.</para>
		</listitem>
		<listitem>
			<para
>Listan med fördefinierade funktioner. Observera att om du redan har markerat text används den som funktionsargument när en funktion infogas. Om till exempel <quote
>1 + x</quote
> är markerat i ekvationen <quote
>y = 1 + x</quote
>, och funktionen sinus väljes, blir ekvationen <quote
>y = sin(1 + x)</quote
>. </para>
		</listitem>
	</itemizedlist>
</para>

<screenshot>
	<screeninfo
>Här är en skärmbild av &kmplot;s välkomstfönster</screeninfo>
	<mediaobject>
		<imageobject>
			<imagedata fileref="main.png" format="PNG"/>
		</imageobject>
		<textobject>
			<phrase
>Skärmbild</phrase>
		</textobject>
	</mediaobject>
</screenshot>

<sect1 id="function-types">
	<title
>Funktionstyper</title>
	
	<sect2 id="cartesian-functions">
		<title
>Kartesiska funktioner</title>
		<para
>För att skriva in en explicit funktion (dvs. en funktion på formen y=f(x)) i &kmplot;, skriv bara in den på följande form: <screen
><userinput
><replaceable
>f</replaceable
>(<replaceable
>x</replaceable
>) = <replaceable
>uttryck</replaceable
></userinput
></screen
>Där: <itemizedlist>
				<listitem
><para
><replaceable
>f</replaceable
> är funktionens namn, och kan vara vilken sträng med bokstäver och siffror som helst.</para>
				</listitem>
				
				<listitem
><para
><replaceable
>x</replaceable
> är x-koordinaten, som ska användas i uttrycket som följer likhetstecknet. Det är i själva verket en godtycklig variabel, så du kan ange vilket variabelnamn du vill, men effekten blir likadan.</para>
				</listitem>
				
				<listitem>
					<para
><replaceable
>uttryck</replaceable
> är uttrycket som ska ritas upp, angivet i lämplig syntax för &kmplot;. Se <xref linkend="math-syntax"/>. </para>
				</listitem>
				
			</itemizedlist>
		</para>
	</sect2>
	
	<sect2 id="parametric-functions">
		<title
>Parametriska funktioner</title>
		<para
>Parametriska funktioner är de där x- och y-koordinaten definieras med skilda funktioner av en annan variabel, som ofta kallas t. För att skriva in en parametrisk funktion i &kmplot;, följ proceduren för en kartesisk funktion för var och en av x- och y-funktionerna. Som för kartesiska funktioner, kan du använda vilket variabelnamn du vill för parametern.</para>
		<para
>Antag till exempel att du vill rita en cirkel, som har den parametriska ekvationerna x = sin(t), y = cos(t). Efter du har skapat ett parametriskt diagram, skriv in lämpliga ekvationer i x- och y-rutorna, dvs. <guilabel
>f_x(t) = </guilabel
><userinput
>sin(t)</userinput
> och <guilabel
>f_y(t) = </guilabel
><userinput
>cos(t)</userinput
>. </para>
		<para
>Du kan ställa in ytterligare några alternativ för diagrammet i funktionseditorn: <variablelist
> <varlistentry>
					<term
><guilabel
>Minimalt</guilabel
></term>
					<term
><guilabel
>Maximalt</guilabel
></term>
					<listitem>
						<para
>Alternativen styr intervallet för parametern t, som funktionen ritas upp för.</para>
					</listitem>
				</varlistentry>
			</variablelist>
		</para>
	</sect2>
	
	<sect2 id="polar-functions">
		<title
>Funktioner med polära koordinater</title>
		
		<para
>Polära koordinater representerar en punkt med dess avstånd från origo (oftast benämnd r), och vinkeln en linje från origo till punkten får med x-axeln (oftast representerad med &thgr;, den grekiska bokstaven teta). För att skriva in funktioner med polära koordinater, skapa ett nytt polärt diagram med knappen <guilabel
>Skapa</guilabel
>. Fyll i funktionsdefinitionen i definitionsrutan, inklusive namnet på variabeln teta som du vill använda. För att till exempel rita Archimedes spiral r=&thgr;, skriv: <screen
><userinput
>r(teta) = teta</userinput
></screen
> så att hela raden blir <quote
>r(teta)=teta</quote
>. Observera att du kan använda vilket namn som helst på variabeln teta, så <quote
>r(t)=t</quote
> skulle ha gett exakt samma kurva. </para>
	</sect2>
	
	<sect2 id="implicit-functions">
		<title
>Implicita funktioner</title>
		
		<para
>Ett implicit uttryck relaterar x- och y-koordinaterna som en likhet. För att till exempel skapa en cirkel, skapa ett nytt implicit diagram med knappen <guilabel
>Skapa</guilabel
>. Skriv därefter in följande i ekvationsrutan (under funktionsnamnsrutan): <screen
><userinput
>x^2 + y^2 = 25</userinput
></screen>
		</para>
	</sect2>
	
	<sect2 id="differential-functions">
		<title
>Differentialfunktioner</title>
		
		<para
>&kmplot; kan rita explicita differentialekvationer. Det är ekvationer på formen y<superscript
>(n)</superscript
> = F(x,y',y'',...,y<superscript
>(n&minus;1)</superscript
>), där y<superscript
>k</superscript
> är derivatan av ordningen k till y(x). &kmplot; kan bara tolka derivatans ordning som antalet primtecken som följer funktionsnamnet. För att till exempel rita en sinusformad kurva, skulle du använda differentialekvationen <userinput
>y'' = &minus; y</userinput
> eller <userinput
>f''(x) = −f</userinput
>. </para>
		
		<para
>Dock är inte en ensam differentialekvation tillräcklig för att bestämma ett diagram. Varje kurva i diagrammet skapas med en kombination av differentialekvation och randvillkor. Du kan redigera randvillkoren genom att klicka på fliken <guilabel
>Randvillkor</guilabel
> när en differentialekvation är markerad. Antal kolumner som tillhandahålls för att redigera randvillkoren beror på differentialekvationens ordning. </para>
		
		<para
>Du kan ställa in ytterligare några alternativ för diagrammet i funktionseditorn: <variablelist
> <varlistentry>
					<term
><guilabel
>Steg</guilabel
></term>
					<listitem>
						<para
>Stegvärdet i noggrannhetsrutan används för numerisk lösning av differentialekvationen (med användning av Runge-Kutta metoden). Dess värde är den maximala stegstorleken som används. En mindre stegstorlek kan användas om en del av differentialdiagrammet är inzoomat tillräckligt mycket.</para>
					</listitem>
				</varlistentry>
			</variablelist>
		</para>
		
	</sect2>
</sect1>

<sect1 id="combining-functions">
	<title
>Kombinera funktioner</title>
	<para
>Funktioner kan kombineras för att skapa nya. Skriv helt enkelt in funktionerna efter likhetstecknet i ett uttryck som om funktionerna vore variabler. Om du till exempel har definierat funktionerna f(x) och g(x), kan du rita summan av f och g med: <screen
><userinput
>sum(x) = f(x) + g(x)</userinput
></screen>
	</para>
</sect1>

<sect1 id="function-appearance">
	<title
>Ändra utseende på funktioner</title>
	
	<para
>För att ändra utseende på en funktions kurva i huvuddiagramfönstret, markera funktionen i sidoraden <guilabel
>Funktioner</guilabel
>. Du kan ändra kurvans linjebredd, färg och många andra aspekter genom att klicka på knapparna <guilabel
>Färg</guilabel
> eller <guilabel
>Avancerat...</guilabel
> längst ner under <guilabel
>Utseende</guilabel
>. </para>
	
	<para
>Om du redigerar en kartesisk funktion, har funktionseditorn tre flikar. Under den första anger du funktionens ekvation. Fliken <guilabel
>Derivator</guilabel
> låter dig rita funktionens första- och andraderivata. Med fliken <guilabel
>Integral</guilabel
> kan du rita funktionens integral. </para>
</sect1>

<sect1 id="popupmenu">
	<title
>Sammanhangsberoende meny</title>
	<screenshot>
	<screeninfo
>Diagram-högerklick sammanhangsberoende meny</screeninfo>
	<mediaobject>
		<imageobject>
			<imagedata fileref="popup.png" format="PNG"/>
		</imageobject>
		<textobject>
			<phrase
>Diagram-högerklick sammanhangsberoende meny</phrase>
		</textobject>
	</mediaobject>
	</screenshot>

	<para
>Vid högerklick på en diagramfunktion eller ett parametriskt diagram med en punkt, visas en sammanhangsberoende meny. Det finns tre alternativ tillgängliga i menyn:</para>
	
	<variablelist>
		<varlistentry>
			<term
><menuchoice
><guimenuitem
>Redigera</guimenuitem>
				</menuchoice
></term>
			<listitem>
				<para
>Väljer funktion i sidoraden <guilabel
>Funktioner</guilabel
> för redigering.</para>
			</listitem>
		</varlistentry>

		<varlistentry>
			<term
><menuchoice
><guimenuitem
>Dölj</guimenuitem>
				</menuchoice
></term>
			<listitem>
				<para
>Döljer den markerade kurvan. Andra kurvor av samma funktion visas fortfarande.</para>
			</listitem>
		</varlistentry>
		
		<varlistentry>
			<term
><menuchoice
><guimenuitem
>Ta bort</guimenuitem>
				</menuchoice
></term>
			<listitem>
				<para
>Tar bort funktionen. Alla dess kurvor försvinner.</para>
			</listitem>
		</varlistentry>
		<varlistentry>
			<term
><menuchoice
><guimenuitem
>Animering av diagram...</guimenuitem>
				</menuchoice
></term>
			<listitem>
				<para
>Visar dialogrutan <guilabel
>Animering av parameter</guilabel
>.</para>
			</listitem>
		</varlistentry>
		<varlistentry>
			<term
><menuchoice
><guimenuitem
>Räknare</guimenuitem>
				</menuchoice
></term>
			<listitem>
				<para
>Visar dialogrutan <guilabel
>Räknare</guilabel
>.</para>
			</listitem>
		</varlistentry>
	</variablelist>
	
	<para
>Beroende på diagramtyp, finns också upp till fyra verktyg tillgängliga:</para>
	
	<variablelist>
		<varlistentry>
			<term
><menuchoice
><guimenuitem
>Diagramarea...</guimenuitem>
				</menuchoice
></term>
			<listitem>
				<para
>Välj minimalt och maximalt X-värde för diagrammet i den nya dialogrutan som visas. Beräknar integralen och ritar ytan mellan kurvan och X-axeln i det valda intervallet med kurvans färg. </para>
			</listitem>
		</varlistentry>
		
		<varlistentry>
			<term
><menuchoice
><guimenuitem
>Hitta minimum...</guimenuitem>
				</menuchoice
></term>
			<listitem>
				<para
>Sök efter minimalt värde för kurvan i ett angivet område. Den valda kurvan är markerad i dialogrutan som visas. Skriv in nedre och övre gräns för området där du vill söka efter ett minimum. </para>
				<para
>Observera: Du kan också tala om att diagrammet ska synliggöra extremvärden via dialogrutan <guilabel
>Diagramutseende</guilabel
>, som kan kommas åt via sidoraden <guilabel
>Funktioner</guilabel
> genom att klicka på knappen <guibutton
>Avancerat...</guibutton
>. </para>
			</listitem>
		</varlistentry>
		
		<varlistentry>
			<term
><menuchoice
><guimenuitem
>Hitta maximum...</guimenuitem>
				</menuchoice
></term>
			<listitem>
				<para
>Det här är samma sak som <guimenuitem
>Hitta minimum...</guimenuitem
> ovan, men söker efter maximala värden istället för minimala.</para>
			</listitem>
		</varlistentry>
		
	</variablelist>
</sect1>

</chapter>
<!--
Local Variables:
mode: sgml
sgml-minimize-attributes:nil
sgml-general-insert-case:lower
sgml-indent-step:0
sgml-indent-data:nil
sgml-parent-document:("index.docbook" "BOOK" "CHAPTER")
End:
-->