The Linux Installation HOWTO - Svensk översättning
av Eric S. Raymond, svensk översättning: Linus Åkerlund,
uxm165t@tninet.se
v4.11, 20 April 1998, svensk översättning: 3 juni 1998
Det här dokumentet beskriver hur du kan få tag på och installera
Linux. Det är det första dokumentet som en ny Linux-användare bör
läsa, för att komma igång.
______________________________________________________________________
Innehållsförteckning
1. Inledning
1.1 Syftet med detta dokument
1.2 Andra informations-källor
1.3 Nya versioner av det här dokumentet
1.4 Läsarrespons och rättelser
2. De senaste ändringarna
3. Den enklaste lösningen: bygg inte, köp
4. Innan du sätter igång
4.1 Hårdvaru-krav
4.2 Utrymmeskrav och samexistens
4.3 Att välja en Linux-distribution
5. Översikt över installeringen
5.1 Grundläggande installerings-steg
5.2 Grundläggande delar i ett installerings-paket
6. Installering i detalj
6.1 Förbereda sig för installeringen
6.2 Skapa start- och rot-disketter
6.3 Partitionera om din DOS/Windows-hårddisk
6.4 Skapa partitioner för Linux
6.4.1 Grundläggande om partitioner
6.4.2 Partitions-storlekar
6.5 Starta från installerings-disketten
6.6 Använda rot-disketten
6.6.1 Välja EGA- eller X-installering
6.6.2 Använda
6.6.3 Steg efter installeringen
6.7 Installera mjukvaru-paket
6.8 Efter paket-installeringen
6.8.1 LILO, LInux LOader
6.8.2 Skapa en start-diskett (valfritt)
6.8.3 Diverse system-inställningar
7. Starta ditt nya system
8. Efter din första uppstartning
8.1 Inledande system-administrering
8.2 Speciella LILO-inställningar
9. Administrations-tjafs
9.1 Användnings-villkor
9.2 Tillkännagivanden
______________________________________________________________________
1. Inledning
1.1. Syftet med detta dokument
Linux är en fritt distribuerbar implementering av Unix för billiga
persondatorer (det utvecklades på en 386 och stödjer nu 486, 586,
Pentium, PowerPC, Sun Sparc och DEC Alpha). Det stödjer en stor mängd
mjukvara, inklusive X-Windows, Emacs, TCP/IP-nätverk (inklusive SLIP),
och många andra applikationer.
Det här dokumentet förutsätter att du har hört talas om och känner
till Linux, och nu vill installera och köra det. Det är i första hand
riktat mot den Intel-baserade versionen, vilken är den mest populära,
men mycket av råden är även tillämpliga på Power PC, Sparc och Alpha.
1.2. Andra informations-källor
Om Linux är något nytt för dig, så finns det flera källor med
grundläggande information om systemet. Det bästa stället att hitta
dessa är Linux Documentation Projects hemsida på
<http://sunsite.unc.edu/LDP/linux.html>. Du hittar den senaste,
uppdaterade versionen av det här dokumentet där, som
<http://sunsite.unc.edu/LDP/HOWTO/Installation-HOWTO.html>
Det är antagligen bäst om du börjar med att gå igenom informationen
under General Linux Information; the Linux INFO-SHEET
<http://sunsite.unc.edu/LDP/HOWTO/INFO-SHEET.html> och Linux META-FAQ
<http://sunsite.unc.edu/LDP/HOWTO/META-FAQ.html>. 'Linux Frequently
Asked Questions' (Ofta ställda frågor om Linux) innehåller många
vanliga frågor (och svar!) om Linux---den är ett ``måste'' för nya
användare.
Du kan få hjälp med många vanliga frågor i USENET-nyhetsgrupperna
comp.os.linux.help och comp.os.linux.announce.
Linux Documentation Project skriver en uppsättning manualer och böcker
om Linux, vilka alla kan distribueras fritt på nätet, och är
tillgängliga på LDPs hemsida.
Boken ``Linux installation and getting started'' är en fullständig
guide till hur du får tag på och installerar Linux, och ger dig även
instruktioner om hur du ska använda systemet, då du fått igång det.
Det innehåller en komplett handledning till användning och körning av
systemet, och mycket mer information än vad som finns med här. Du kan
läsa den on-line, eller ladda ned ett exemplar, från LDPs hemsida.
Slutligen så finns det en ganska teknisk Guide to x86 bootstrapping
<http://www.paranoia.com/~vax/boot.html>. Det dokumentet är snarare
inriktat på NetBSD, än Linux, men innehåller användbart material om
disk-konfigurering och ``boot managers'' för användning av flera
operativ-system.
1.3. Nya versioner av det här dokumentet
Nya versioner av Linux Installation HOWTO postas regelbundet till
comp.os.linux.help och news.answers. De laddas även upp till diverse
Linux-relaterade WWW- och FTP-sajter, inklusive LDPs hemsida.
Du kan också läsa den senaste versionen av det här dokumentet på WWW,
via URLen <http://sunsite.unc.edu/LDP/HOWTO/Installation-HOWTO.html>.
1.4. Läsarrespons och rättelser
Om du har några frågor om eller kommentarer till det här dokumentet,
så får du gärna skicka ett e-brev till Eric S. Raymond, på
esr@thyrsus.com. Jag välkomnar alla sorters förslag och kritik. Om du
hittar något fel i det här dokumentet, var vänlig underrätta mig om
detta, så att jag kan korrigera det i nästa version. Tack.
Var vänlig skicka inte e-brev med frågor om hur du kan lösa hårdvaru-
problem, som du stöter på under installeringen. Konsultera ``Linux
installation and getting started'', fråga din försäljare eller fråga i
nyhetsgruppen comp.os.linux.setup. Den här HOWTOn är menad som en
snabb, smärtfri guide till en normal installering -- en separat HOWTO
om hårdvaru-problem och lösningar är under framställning.
2. De senaste ändringarna
· La till `Bygg inte, köp'.
3. Den enklaste lösningen: bygg inte, köp
Linux har nu mognat tillräckligt för att det ska finnas system-
leverantörer som sätter ihop en arbetsstation till dig, installerar
och konfigurerar Linux och gör en intensiv `burn-in'-test, innan de
skickar den till dig. Om du har mer pengar än tid, eller om du har
väldigt höga krav på tillförlitlighet och prestanda, så levererar
dessa företag en mycket värdefull tjänst, genom att se till att du
inte får hårdvara som är skakig eller dör två dagar efter att du fått
den.
Det finns flera sådana företag (och jag kommer lista dem här, i den
takt jag får reda på mer om dem). Det enda sådana företaget jag känner
till personligen är VA Research <http://www.varesearch.com>. Dessa
fina människor bygger avancerade Linux arbetstationer av hög kvalitet,
med en flott Tux-the-penguin-logo framtill. De har intima relationer
med Linux-världen (Debian-projektet <http://www.debian.org> ligger på
en av deras maskiner, Linux har en dator från dem och de slänger även
till er ödmjuke HOWTO-författare en del prylar då och då).
För dem av er med en mer begränsad budget, så handlar resten av detta
dokument om hur du ska göra för att själv installera Linux.
4. Innan du sätter igång
Innan du kan installera Linux, så måste du se till så att din maskin
klarar av Linux, och välja ett Linux att installera.
4.1. Hårdvaru-krav
Vilken sorts system krävs för att köra Linux? Det är en bra fråga;
systemets faktiska hårdvaru-krav ändras regelbundet. Linux Hardware-
HOWTO <http://sunsite.unc.edu/LDP/HOWTO/Hardware-HOWTO.html>, ger en
mer eller mindre komplett lista över hårdvara som stöds av Linux.
Linux INFO-SHEET <http://sunsite.unc.edu/LDP/HOWTO/INFO-SHEET.html>
innehåller en annan lista.
För Intel-version krävs en hårdvaru-konfiguration som ser ut så här:
Vilket ISA, EISA, VESA Local Bus eller PCI 80386, 80486, Pentium eller
Pentium Pro-system som helst går bra. MCA-arkitekturen (vilken finns
i IBM PS/2-maksiner) stöds av de senaste utvecklings-kärnorna (2.1.x),
men de kanske inte är riktigt redo för full användning än. Vilken
processor som helst, från 386SX till P-6, fungerar. Du behöver inte en
flyttals-hjälpprocessor, även om det är trevligt att ha en.
Du behöver naturligtvis en hårddisk och en AT-standard `controller'.
Alla MFM, RLL och IDE-diskar och `controllers' bör fungera. Många
SCSI-diskar och -adaptors fungerar även bra; Linux SCSI-HOWTO
innehåller mer information om SCSI. Om du plockar ihop ett eget system
för att köra Linux, så är en lilla extra kostnaden för SCSI väl värd
den extra prestanda och tillförlitlighet som den ger.
Du behöver en 3.5" floppy-station. Även om 5.25"-disketter stöds under
Linux, så används de så lite att du inte kan lita på att `disk images'
(start- och rot-diskar) får plats på dem. (En nedbantad version av
Linux kan faktiskt köras på en enda diskett, men det är inte
användbart för installering och vissa former av felsökning.)
Du behöver också ett MDA, Hercules, CGA, EGA, VGA eller Super VGA
grafikkort och skärm. Rent generellt kan man säga, att om ditt
grafikkort och din skärm fungerar under MS-DOS, så ska de fungera
under Linux också. Men om du vill köra X-Windows, så finns det andra
begränsningar, vad gäller stöd för grafik-hårdvara. Linux
XFree86-HOWTOn,
<http://sunsite.unc.edu/LDP/HOWTO/XFree86-HOWTO.html>, innehåller mer
information om att köra X, och vad som krävs för detta.
Du behöver också en CD-ROM-spelare. Om det är en ATAPI, SCSI eller en
äkta IDE, så kommer du inte ha några problem med att få den att
fungera (men se upp med billiga CD-ROM-spelare som skyltar med
"IDE"-gränssnitt, men inte är äkta IDE). Om din CD-ROM-spelare
använder ett annat gränssnitts-kort, så är det möjligt att
installerings-kärnan, vilken laddas från start-disketten, inte kommer
kunna se den -- och en CD-ROM-spelare som du inte kan komma åt är inte
roligt. CD-ROM-spelare som ansluts till parallell-porten fungerar inte
alls. Om du är tveksam, ta en titt på Linux CD-ROM HOWTOn,
<http://sunsite.unc.edu/LDP/HOWTO/CDROM-HOWTO.html>, för en lista och
detaljer om hårdvara som stöds.
Så kallade "Plug'n'Play"-kort utan jumprar kan också leda till
problem. Stöd för sådana är under intensiv utveckling, men finns inte
med i 2.0.25-kärnan. Lyckligtvis så är det här antagligen bara ett
problem med ljud- och Ethernet-kort.
Om du kör en burk som använder någon av Motorolas 68K-processorer
(inklusive Amiga-, Atari- eller VMEbus-maskiner), så ta en titt på
Linux/m68k FAQ, på
<http://www.clark.net/pub/lawrencc/linux/faq/faq.html>, för
information om minimi-krav och denna portnings status. Denna FAQ säger
nu att m68k Linux är lika stabilt och användbart som Intel-versionen.
4.2. Utrymmeskrav och samexistens
Du kommer behöva ledigt utrymme för Linux på din hårddisk. Mängden
utrymme som behövs beror på hur mycket mjukvara du har tänkt
installera. De flesta installationer kräver någonting i stil med 200
till 500 meg. Det inkluderar plats för mjukvara, "swap"-utrymme
(vilket används som virtuellt minne på din maskin), ledigt utrymme för
användare osv.
Det är inte otroligt att du skulle kunna köra ett minimalt Linux-
system på 80 meg eller mindre (det var vanligt, på den tiden då Linux-
distributionerna var mindre), och det är inte otroligt att du skulle
kunna använda 500 meg, eller mer, för alla Linux-program. Mängden
varierar väldigt mycket, beroende på mängden program du installerar
och hur mycket plats de kräver. Mer om detta senare.
Linux kan samexistera med andra operativ-system, som MS-DOS, Microsoft
Windows och OS/2, på din hårddisk. (Du kan t.o.m. komma åt MS-DOS-
filer och köra vissa MS-DOS-program från Linux.) Med andra ord, när du
partitionerar din hårddisk för Linux, så finns MS-DOS eller OS/2 på
sina egna partitioner och Linux finns på sina egna. Vi ska titta
närmare på sådana ``dual-boot''-system senare.
Du behöver INTE köra MS-DOS, OS/2 eller något annat operativ-system
för att kunna använda Linux. Linux är ett helt annorlunda, fristående
operativ-system, vilket inte är beroende av andra operativ-system för
installering och användning.
Allt som allt, så är de minimala kraven för Linux inte mycket större
än vad som krävs för de flesta MS-DOS- och Windows 3.1-system, som
säljs idag (och de är en hel del mindre än minimum-kraven för Windows
95!). Om du har en 386 eller 486, med åtminstone 4 meg RAM, så kommer
du att kunna köra Linux, och vara nöjd med det. Linux kräver inte
enorma mängder hårddisk-utrymme, minne eller processor-hastighet. Matt
Welsh, grundaren av denna HOWTO, körde förut Linux på en 386/16 MHz
(den långsammaste maskin du kan få tag på) med 4 meg RAM, och var
ganska nöjd. Ju mer du vill göra, desto mer minna (och snabbare
processor) behöver du. Enligt vår erfarenhet så vinner en 486 med 16
megabytes RAM över flera dyra arbetsstationer.
4.3. Att välja en Linux-distribution
Innan du kan installera Linux, så måste du bestämma dig för vilken av
de tillgängliga Linux-``distributionerna'' du ska ha. Det finns inte
en enda standard-utgåva av Linux-mjukvaran---det finns många sådana
utgåvor. Varje utgåva har sin egen dokumentation och sina egna
installerings-instruktioner.
Linux-distributioner finns tillgängliga via anonym FTP och via
beställning på diskett, band och CD-ROM. Linux Distribution HOWTO
<http://sunsite.unc.edu/LDP/HOWTO/Distribution-HOWTO.html> innehåller
beskrivningar av många Linux-distributioner, vilka är tillgängliga via
FTP och beställning.
I det dimmiga och avlägsna förflutna, då denna HOWTO först skrevs
(1992-93), skaffade de flesta Linux med plågsamma medel, vilka
innehöll långa nedladdningar från Internet eller BBSer, till deras
DOS-maskiner, vilka följdes av en utstuderad procedur, för att föra
över det nedladdade materialet till en massa disketter. En av dessa
disketter skulle sedan användas för att starta upp, och användes för
att installera de, flera dussin, andra. Med tur (och utan problem med
trasiga disketter), kunde man, flera timmar senare, avsluta
installeringen med ett fungerande Linux. Eller inte.
Medan den här vägen fortfarande är möjligt (och du kan ladda ned flera
distributioner från
<http://sunsite.unc.edu/pub/Linux/distributions/>), så finns det nu
mycket mindre ansträngande sätt. Det enklaste är att köpa någon av de
hög-kvalitativa kommersiella Linux-distributionerna som ges ut på CD-
ROM, som Red Hat, Craftworks, Linux Pro eller WGS. Dessa finns i
typfallet tillgängliga för mindre än $50 på din lokala bok- eller
datoraffär, och du kommer spara in många betungande timmar.
Du kan också köpa samlings-CD-ROM, som InfoMagic Linux Developer's
Resource. Dessa innehåller i vanliga fall flera Linux-distributioner
och en aktuell kopia av flera viktiga Linux-arkiv, som sunsite och
tsx-11.
I resten av den här HOWTOn ska vi rikta in oss på de steg som krävs
för att installera fårn en samlings-CD-ROM, eller någon annan
kommersiell Linux, som inte innehåller någon tryckt installerings-
manual. Om ditt Linux innehåller en manual på papper, så kan vissa
delar av den här HOWTOn ge dig nyttiga bakgrundskunskaper, men du ska
i första se till din manual, för detaljerade instruktioner.
5. Översikt över installeringen
5.1. Grundläggande installerings-steg
Den grundläggande planen för en Linux-installering är enkel:
1. Samla ihop konfigurations-information om din hårdvara.
2. Skapa installerings-disketter
3. Om du vill köra ett "dual-boot"-system (Linux och Dos eller
Windows, eller båda), omarrangera (partitionera om) din hårddisk
för att skapa utrymme för Linux.
4. Starta ett installerings-mini-Linux från disktterna, för att få
tillgång till CD-ROMen.
5. Preparera ett Linux-filsystem. (Om du inte modifierade hårddiskens
partitions-tabell tidigare, så ska du göra det nu.)
6. Installera ett Linux-system från CD-ROMen.
7. Starta upp Linux från hårddisken.
8. (Valfritt) Installera flera paket från CD-ROMen.
5.2. Grundläggande delar i ett installerings-paket
Här är de grundläggande delarna i en installeringsbar distribution:
1. README- och FAQ-filerna. Dessa ligger vanligtvis i rot-katalogen på
din CD-ROM och kan läsas, så fort hårddisken har monterats, under
Linux. (Beroende på hur CD-ROMen framställts, så kan de även vara
tillgängliga från DOS/Windows.) Det är en god idé att läsa dessa
filer så fort du har tillgång till dem, för att få reda på viktiga
uppdateringar och ändringar.
2. Ett antal start-disketter (ofta i en underkatalog). En av dessa är
filen som du ska skriva till en diskett, för att skapa din start-
diskett. Du ska välja en av dessa, beroende på vilken typ av
hårdvara du har i ditt system.
Grejen här är att vissa hårdvaru-drivrutiner hamnar i konflikt med
varandra, på diverse underliga sätt, och istället för att försöka
lösa hårdvaru-problemen på ditt system, så är det lättare att
använda en start-diskett, vilken bara innehåller de drivrutiner du
verkligen behöver. (Detta har den trevliga bieffekten att det gör
din kärna mindre.)
· En rot-diskett (eller kanske två). Detta är en fil som du ska
skriva till en diskett, för att skapa installations-disken (eller
-diskarna). Nu för tiden är rot-disketterna oftast oberoende av din
hårdvaru-typ; den kommer förutsätta en EGA- eller bättre skärm.
· En räddnings-diskett. Detta är en disk som innehåller en kärna och
verktyg för att rädda dig från en katastrof, om något skulle trampa
på din kärna eller start-blocket på din hårddisk.
· RAWRITE.EXE. Detta är ett MS-DOS-program som kan skriva innehållet
i en fil (som start- och rot-disketterna) direkt till en diskett,
oberoende av format.
Du kommer behöva RAWRITE.EXE endast om du planerar att skapa dina
start- och rot-disketter från ett MS-DOS-system. Om du har tillgång
till en UNIX arbetsstation med en floppy-station, så kan du istället
skapa dina disketter därifrån, med hjälp av `dd`-kommandot, eller
möjligtvis ett skalprogram som kommer med distributionen. Se man-sidan
för dd(1) och fråga dina lokala UNIX-experter om hjälp.
· CD-ROMen själv. Syftet med start-disketten är att göra din maskin
redo att ladda rot- eller installerings-disketterna, vilka i sin
tur bara är verktyg för att preparera din hårddisk, och kopiera
delar av CD-ROMen till den.
6. Installering i detalj
6.1. Förbereda sig för installeringen
Linux använder PCns hårdvara på ett mer effektivt sätt än MS-DOS,
Windows och NT, och är därför mindre tolerant med felkonfigurerad
hårdvara. Det finns några saker du kan göra innan du börjar, som
minskar chanserna att du blir hindrad av sådana problem.
För det första, samla ihop alla manualer till din hårdvara --
moderkort, grafikkort, skärm, modem osv. -- och lägg dem någonstans
där du lätt kan komma åt dem.
För det andra, skaffa detaljerad information om din hårdvaru-
konfiguration. Ett enkelt sätt att göra detta, om du kör MS-DOS 5.0,
eller högre, är att skriva ut en rapport från Microsofts
diagnosticerings-verktyg msd.exe (du kan strunta i TSR, "driver",
minnes-karta, miljö-strängar och operativ-versions-delarna). Bland
annat garanterar detta att du får fullständig och korrekt information
om ditt grafikkort och vilken sorts mus du har, vilket kan hjälpa dig,
då du senare ska konfigurera X.
För det tredje, kolla upp om din maskin har några konfigurations-
problem med hårdvaru-stöd, som kan leda till olösliga låsningar under
Linux-installeringen.
· Det är möjligt för ett DOS/Windows-system att använda IDE-
hårddiskar och -CD-ROM-spelare, även om master/slav-jumprarna är
felaktigt inställda. Linux går dock inte med på detta. Om du är
osäker, kolla dina master/slave-jumprar!
· Är några av dina externa hårdvaru-pryttlar tillverkade utan varken
konfigurerings-jumprar eller resident konfigurerings-minne? I så
fall kan de kräva initiering via något MS-DOS-verktyg, då du
startar upp datorn, för att de ska funka, och kan vara oåtkomliga
för Linux. CD-ROM-spelare, ljudkort, Ethernet-kort och billiga
band-spelare kan ha sådana problem. Om det är så, så kan du kanske
arbeta runt det med en parameter till start-prompten; se Linux Boot
Prompt HOWTO <http://sunsite.unc.edu/LDP/HOWTO/BootPrompt-
HOWTO.html> för detaljer.
· Vissa andra operativ-system tillåter en buss-mus att dela en IRQ
med andra enheter. Linux tillåter inte detta; om du försöker med
det, så kan det låsa din maskin. Om du använder en buss-mus, ta en
titt på Linux Bus Mouse HOWTO,
<http://sunsite.unc.edu/LDP/HOWTO/Busmouse-HOWTO.html>, för
detaljer.
Om det är möjligt, skaffa telefonnumret till en erfaren Linux-
användare, som du kan ringa till, om du skulle hamna i en
nödsituation. Nio gånger av tio kommer du inte behöva det, men det
känns tryggare.
Tid till istalleringen. Det kan ta runt en timme på ett rent system,
eller ett som ska konverteras till ett rent Linux-system. Eller upp
till tre timmar för ett dual-boot-system (de har en mycket större
tendens att krångla till det och hänga sig).
6.2. Skapa start- och rot-disketter
Din Linux-CD-ROM kanske kommer med installerings-hjälp, vilken kan ta
dig genom processen att skapa start-, rot- och räddnings-disketter,
med interaktion. Det kan röra sig om ett MS-DOS-installeringsprogram
(som Red Hats redhat.exe-program) eller ett UNIX skal-program, eller
båda.
Om du har ett sådant program, och kan använda det, så bör du läsa
resten av den här underavdelningen, bara för att få information. Kör
programmet för att göra den faktiska installeringen -- dess skapare
visste säkert mer om den specifika distributionen än jag gör, och du
undviker många fel-möjligheter.
Mer detaljerad information om att skapa start- och rot-disketter finns
i Linux Bootdisk HOWTO på <http://sunsite.unc.edu/LDP/HOWTO/Bootdisk-
HOWTO.html>.
Ditt första steg blir att välja en start-diskett, vilken passar din
hårdvara. Om du måste göra det för hand, så kommer du för det mesta
upptäcka antingen att (a) start-disketterna på din CD-ROM heter saker
som kommer hjälpa dig att välja rätt, eller (b) det finns en
innehållsförteckning, i en fil i närheten, som beskriver varje
diskett.
Nästa steg är att skapa disketter från start-disketten du har valt,
och från rot- och räddnings-disketterna. Det är till detta du behöver
MS-DOS-programmet RAWRITE.EXE.
Vidare måste du ha två eller tre high-density MS-DOS-formatterade
disketter. (De måste vara av samma typ; alltså, om start-disketten är
en 3.5", så måste båda disketterna vara 3.5"-diskar.) Du använder
RAWRITE.EXE för att skriva start- och rot-diskarna till disketter.
Anropa det utan argument, så här:
C:\> RAWRITE
Svara på frågorna om namnen på filerna som ska skrivas, och till
vilken floppy-station de ska skrivas (som A:). RAWRITE kommer kopiera
filen, block per block, direkt till disketten. Använd också RAWRITE
till rot-disketten (t.ex. COLOR144). När du är klar så har du två
disketter: den ena är en start-diskett, den andra är en rot-diskett.
Observera att dessa båda disketter inte längre kan läsas av MS-DOS (de
är på sätt och vis ``Linux-formatterade'' disketter).
Du kan använda dd(1)-kommandot på ett UNIX-system, för att utföra
samma sak. (Till detta behöver du naturligtvis en UNIX arbetsstation
med en floppy-station.) T.ex. så kan du, på en Sun arbetsstation, med
floppy-stationen på enhet /dev/rfd0 använda följande kommando:
$ dd if=bare of=/dev/rfd0 obs=18k
Du måste ange en passande block-storleks-parameter (`obs'-parametern)
på vissa arbetsstationer (t.ex. Sun), annars kommer det misslyckas. Om
du har problem så kan man-sidan för dd(1) vara behjälplig.
Se till så att du använder oanvända, felfria disketter. Disketterna
får inte innehålla några korrupta block.
Observera att du inte behöver köra Linux eller MS-DOS redan, för att
kunna installera Linux. Att köra Linux eller MS-DOS gör det dock
enklare att skapa start- och rot-disketterna från din CD-ROM. Om du
inte har något operativ-system på din masking, så kan du använda någon
annans Linux- eller MS-DOS-maskin, bara för att skapa disketterna, och
sedan installera.
6.3. Partitionera om din DOS/Windows-hårddisk
På de flesta använda system, så tas redan hårddisken upp av
partitioner med MS-DOS, OS/2 osv. Du måste ändra storleken på dessa
partitioner, för att kunna göra utrymme tillgängligt för Linux. Om du
ska köra ett dual-boot-system, så är rekommenderas det starkt att du
läser en eller flera av de följande mini-HOWTOna, vilket beskriver
olika dual-boot-konfigurationer.
· Linux+DOS+Win95 mini-HOWTO,
<http://sunsite.unc.edu/LDP/HOWTO/mini/Linux+DOS+Win95.html>.
· Linux+OS2+DOS mini-HOWTO,
<http://sunsite.unc.edu/LDP/HOWTO/mini/Linux+OS2+DOS.html>.
· DOS-Win95-OS2-Linux mini-HOWTO,
<http://sunsite.unc.edu/LDP/HOWTO/mini/Linux+DOS+Win95+OS2.html>.
· Linux+Win95 mini-HOWTO,
<http://sunsite.unc.edu/LDP/HOWTO/mini/Linux+Win95.html>
· Linux+WinNT-Loader mini-HOWTO,
<http://sunsite.unc.edu/LDP/HOWTO/mini/Linux+WinNT-Loader.html>
Även om de inte är direkt tillämpbara på ditt system, så kommer de
hjälpa dit att första problemen
Observera: Vissa Linux-distributioner kan installeras i en katalog på
din MS-DOS-partition. (Vilket skiljer sig från att installera FRÅN en
MS-DOS-partition.) Istället kan du använda ``UMSDOS-filsystemet'',
vilket låter dig behandla en katalog på din MS-DOS-partition som ett
Linux-filsystem. På det sättet kan du undvika att partitionera om din
hårddisk.
Jag rekommenderar denna metod endast om din hårddisk redan har fyra
partitioner, och en om-partitionering skulle ställa till större
problem än det är värt (det gör Linux långsammare, p.g.a. att
filnamnen måste översättas). Eller, om du vill testa Linux, innan du
partitionerar om, så är det här ett bra sätt att göra det. I de flesta
fall ska du dock partitionera om, som det beskrivs här. Om du planerar
att använda UMSDOS är får du klara dig på egen hand--det dokumenteras
inte i detalj här. Fr.o.m. nu förutsätter vi att du INTE använder
UMSDOS, och att du kommer att partitionera om.
En partition är en avdelning av hårddisken, vilken används av ett
visst operativ-system. Om du bara har MS-DOS installerat, så har din
hårddisk antagligen bara en partition. För att använda Linux blir du
dock tvungen att partitionera om hårddisken, så att du har en
partition för MS-DOs och en (eller flera) för Linux.
Det finns tre sorters partitioner: primära, utökade och logiska. För
att uttrycka det enkelt, så är primära partitioner en av de fyra
huvud-partitionerna på hårddisken. Men om du vill ha mer än fyra
partitioner per hårddisk, så måste du skapa en utökad partition,
vilken kan innehålla flera logiska partitioner. Du lagrar inte data
direkt på en utökad partition--den används endast som en behållare för
logiska partitioner. Data lagras endast på antingen primära eller
logiska partitioner.
För att uttrycka det på ett annat sätt, så använder de flesta bara
primära partitioner. Men om du behöver mer än fyra partitioner på en
hårddisk, så skapar du utökade partitioner. Logiska partitioner skapas
sen ovanpå den utökade partitionen, och så har du gjort det--mer än
fyra partitioner på en hårddisk.
Observera att du enkelt kan installera Linux på den andra hårddisken i
ditt system (vilken kallas D: under MS-DOS). Du anger helt enkelt det
rätta enhets-namnet då du skapar Linux-partitioner. Detta beskrivs i
detalj nedan.
Tillbaks ompartitioneringen av din hårddisk: problemet med att ändra
storlek på partitioner är att det inte finns något (enkelt) sätt att
göra det, utan att ta bort all data på de partitionerna. Därför är du
tvungen att ta en fullständig säkerhetskopia på hela ditt system,
innan du partitionerar om. För att ändra storlek på en partition, tar
vi helt enkelt bort den (eller dem) och återskapar den (dem) med
mindre storlekar.
Observera: Det finns en icke-destruktiv ompartitionerare för MS-DOS,
som heter FIPSs. Titta på
<http://sunsite.unc.edu/pub/Linux/system/Install>. Med FIPS, en disk-
optimerare (t.ex. Norton Speed Disk) och lite tur, så kan du ändra
storlek på dina MS-DOS-partitioner, utan att ta bort datan på dem. Det
rekommenderas fortfarande att du tar en fullständig säkerhetskopia,
innan du ger dig på detta.
Om du inte använder FIPS, så är det klassiska sättet att modifiera
partitioner med programmet FDISK. T.ex., låt oss säga att du har en
hårddisk på 80 meg, tillägnad MS-DOS. Du skulle vilja dela den på
mitten---40 meg till MS-DOs och 40 meg till Linux. För att göra detta,
kör FDISK under MS-DOS, förstör den 80-megs MS-DOS-partitionen och
skapa en ny MS-DOS-partition på 40 meg, i dess ställe. Sen kan du
formattera den nya partitionen och återinstallera dina MS-DOS-program
från säkerhets-kopior. 40 megabytes hårddisk-utrymme är tomt. Senare
skapar du Linux-partitioner, på denna oanvända del av hårddisken.
I korthet är det följande det du ska göra för att ändra storlek på MS-
DOS-partitioner med FDISK:
1. Gör en fullständig säkerhetskopia av ditt system.
2. Skapa en MS-DOS start-diskett, med ett kommando som
FORMAT /S A:
3. Kopiera filerna FDISK.EXE och FORMAT.COM till denna diskett,
tillsammans med andra verktyg du behöver. (T.ex. verktyg för att
återskapa ditt system från säkerhetskopian.)
4. Starta med MS-DOS start-disketten.
5. Kör FDISK, och specificera eventuellt vilken hårddisk du vill
modifiera (som t.ex. C: eller D:).
6. Använd FDISK-menyerna för att ta bort partitionerna som du vill
ändra storlek på. Detta kommer förstöra all data på de angivna
partitionerna.
7. Använd FDISK-menyerna för att återskap dessa partitioner, med
mindre storlekar.
8. Avsluta FDISK och formattera om de nya partitionerna med FORMAT-
kommandot.
9. Återställ original-filerna från säkerhetskopian.
Observera att MS-DOS FDISK ger dig alternativet att skapa en
"logisk DOS-enhet" (logical DOS drive). En logisk DOS-enhet är bara
en logisk partition på din hårddisk. Du kan installera Linux på en
logisk partition, men du bör inte skapa den logiska partitionen med
MS-DOS fdisk. Så om du för tillfället använder en logisk DOS-enhet
och vill installera Linux istället för den, så ska du ta bort den
logiska enheten med MS-DOS FDISK och (senare) skapa en logisk
partition för Linux i dess ställe.
Mekanismerna som används för att partitionera om för OS/2 och andra
operativ-system liknar dessa. Se dokumentationen för dessa operativ-
system för detaljer.
6.4. Skapa partitioner för Linux
När du har partitionerat om din hårddisk så måste du skapa Linux-
partitioner. Innan jag beskriver hur du gör det, så ska vi prata lite
om partitioner och filsystem under Linux.
6.4.1. Grundläggande om partitioner
Linux kräver åtminstone en partition, för rot-filsystemet, vilken
innehåller kärnan och själva mjukvaran.
Du kan tänka på ett filsystem som en partition som är formatterad för
Linux. Filsystem används för att lagra filer. Varje system måste
åtminstone ha ett rot-filsystem. Många användare föredrar dock att att
ha flera filsystem---ett för varje huvudsaklig del av katalog-trädet.
T.ex. så kan du vilja ha ett separat filsystem för att lagra alla
filer under /usr-katalogen. (Observera att framåt-lutande snedstreck
används för att åtskilja kataloger under UNIX, inte bakåt-lutande, som
i MS-DOS.) I det fallet har du både ett rot-filsystem och ett /usr-
filsystem.
Varje filsystem behöver sin egen partition. Alltså, om du använder
både rot- och /usr-filsystem, så måste du skapa två Linux-partitioner.
Vidare skapar de flesta användare en swap-partition, vilken används
till det virtuella minnet. Om du har, säg, 4 megabyte minne i din
maskin, och en 10-megabytes swap-partition, så anser Linux att du har
14 megabytes virtuellt minne.
När du använder swap-utrymme, så flyttar Linux oanvända minnes-"sidor"
(pages) till hårddisken, vilket tillåter dig att köra flera
applikationer på en gång, på ditt system. Eftersom swappning ofta är
långsamt, så är det dock ingen ersättning för fysiskt RAM. Men
applikationer som kräver en väldig massa minne (som t.ex. X-Window-
systemet), är ofta beroende av swap-utrymme, om du inte har
tillräckligt mycket fysiskt RAM.
Nästan alla Linux-användare tar till en swap-partition. Om du har 4
megabytes RAM minde så krävs en swap-partition för att installera
mjukvaran. Det rekommenderas starkt att du har en swap-partition i
alla fall, om du inte har väldigt mycket fysiskt RAM.
Storleken på swap-partitionen beror på hur mycket virtuellt minne du
behöver. Det föreslås ofta att du ska ha minst 16 megabytes virtuellt
minne totalt. Alltså, om du har 8 meg fysiskt RAM, så ska du ha en 8
megabytes swap-partition. Observera att swap-partitioner inte kan vara
större än 128 megabytes stora. Om du vill ha mer än 128 meg swap, så
måste du skapa flera swap-partitioner. Du kan ha upp till 16 swap-
partitioner allt som allt.
Du kan hitta mer om teorin bakom swap-utrymme och hur det ska läggas
upp, och om disk-partitionering i Linux Partition mini-HOWTO (
<http://sunsite.unc.edu/LDP/HOWTO/mini/Partition>).
Observera: det är möjligt, men lite krångligt, att dela en swap-
partition mellan Linux och Windows 95 på ett dual-boot-system. För
detaljer, se Linux Swap Space Mini-HOWTO, url url="http://sunsite.unc
edu/LDP/HOWTO/mini/Swap-Space">.
Problem #1: Om du har en EIDE-hårddisk med en partition som är större
än 504 MB så kanske din BIOS inte låter dig starta ett Linux som är
installerat på den. Det här ska inte vara ett problem om du har en
SCSI-controller, vilka vanligtvis har sina egna BIOS. För tekniska
detaljer, se Large Disk Mini-HOWTO,
<http://sunsite.unc.edu/LDP/HOWTO/mini/Large-Disk>.
Problem #2: Har du både IDE- och SCSI-hårddiskar? I så fall måste du
se upp. Ditt BIOS kanske inte låter dig starta direkt från en SCSI-
hårddisk
6.4.2. Partitions-storlekar
Förutom dina rot- och swap-partitioner, kommer du vilja skapa en eller
flera partitioner för mjukvara och hem-kataloger.
Även om det är teoretiskt möjligt att köra allt från en stor
partition, så är det nästan ingen som gör det. Att ha flera
partitioner har flera fördelar:
· Det minskar ofta tiden som går åt till att kolla fil-systemen, då
systemet startas upp.
· Filer kan inte växa över partitions-gränserna. Alltså kan du
använda partitions-gränser som brandväggar mot program (som Usenet-
nyheter) som vill äta upp enorma mängder hårddisk-utrymme, för att
hindra dem från att växa så att de tar upp utrymme som behövs av
kärnan och resten av dina applikationer.
· Om det skulle bli något svårt fel på någon sektor på din hårddisk,
så är det mindre smärtsamt att formattera och fixa en enda
partition, än att hålla på och göra om allt från början.
Nu för tiden är hårddiskarna väldigt stora, och en bra konfiguration
är att ha en liten partition (mindre än 80 med), en hyffsat stor /usr-
partition (upp till 300 meg eller så) för att lagra system-mjukvaran
på, och resten av ditt tillgängliga utrymme för hem-kataloger.
Du kan utveckla detta, för att passa dig. Om du kommer att köra
Usenet-nyheter, t.ex., så kommer du vilja ge en partition till detta,
för att se till att det inte äter upp mer hårddisk-utrymme än du vill
att det ska. Eller skapa en /var-partition för e-post, nyheter och
tillfälliga filer tillsammans. Men i dessa tider av väldigt billiga,
väldigt stora hårddiskar, blir dessa komplikationer mindre och mindre
för din första Linux-installering. Speciellt första gången är det bäst
att göra allt så enkelt som möjligt.
6.5. Starta från installerings-disketten
Första steget är att starta upp från start-disketten, som du skapade I
normala fall kommer du att kunna starta upp utan problem: start-
prompten kommer fylla i sig själv efter 10 sekunder. Men genom att
ange parametrar efter namnet på kärnan så kan du specificera diverse
hårdvaru-parametrar, som din SCSI-controllers IRQ och adress, eller
hårddisk-geometri, innan kärnan startas. Det här är nödvändigt om
Linux t.ex. inte ser din SCSI-controller eller hårddisk-geometri.
Många BIOS-lösa SCSI-controllers kräver att du specificerar post-
adress och IRQ då du startar upp. Även IBM PS/1-, ThinkPad- och
ValuePoint-maskiner kan behöva detta, då de inte sparar hårddisk-
geometrin i CMOS, vilket gör att du måste specificera dem då du
startar upp. (Senare kommer du själv kunna konfigurera systemet, så
att det själv kan kan ge dessa parametrar.
Kolla meddelandena då systemet startas. De listar och beskriver den
hårdvara din Linux-installation ser. Speciellt om du har en SCSI-
controller, så ska du se en listning av upptäkta SCSI-enheter. Om du
ser meddelandet
SCSI: 0 hosts
så upptäcktes inte din SCSI-controller, och du måste ta reda på hur du
ska tala om för kärnan var den finns.
Ditt system visar också information om upptäkta hårddisk-partitioner
och enheter. Om något i denna information är felaktig, eller fattas,
så måste du tvinga fram systemet att se hårdvaran.
Å andra sidan, om allt går väl och din hårdvara verkar bli sedd, så
kan du hoppa till avsnittet "Ladda rot-disketten".
För att tvinga systemet att se din hårdvara, så måste du ange de
korrekta parametrarna vid start-prompten, genom att använda följande
syntax:
linux <parametrar...>
Det finns ett antal sådana parametrar tillgängliga; vi tar upp några
av de vanligaste nedan. Moderna start-disketter ger dig ofta möjlighet
att se en hjälp-sida, vilken beskriver kärn-parametrarna, innan du
startar upp systemet.
· hd=cylinders,heads,sectors Specificera hårddisk-geometrin. Krävs
för system såsom IBM PS/1, ValuePoint and ThinkPad. Om din hårddisk
t.ex. har 683 cylindrar, 16 huvuden och 32 sektorer per track,
skriv
linux hd=683,16,32
· tmc8xx=memaddr,irq Specificera adress och IRQ för BIOS-lös Future
Domain TMC-8xx SCSI-controller. T.ex.
linux tmc8xx=0xca000,5
Observera att 0x-prefixet måste användas för alla värden som anges i
hex. Detta gäller för alla de följande alternativen.
· st0x=memaddr,irq Specificera adress och IRQ för BIOS-lös Seagate
ST02-controller.
· t128=memaddr,irq Specificera adress och IRQ för BIOS-lös Trantor
T128B-controller.
· ncr5380=port,irq,dma Specificera port, IRQ och DMA-kanal för vanlig
NCR5380-controller.
· aha152x=port,irq,scsi_id,1 Specificera port, IRQ och SCSI ID för
BIOS-lös AIC-6260-controller. Dessa inkluderar Adaptec 1510, 152x
och Soundblaster SCSI-controllers.
Om du har frågor om dessa start-alternativ, läs Linux SCSI HOWTO,
vilken ska finnas tillgänglig på de flesta Linux FTP-arkiv (eller från
samma ställe som du fick tag på det här dokumentet ifrån). SCSI HOWTOn
förklarar Linux SCSI-kompatibilitet i mycket större detalj.
6.6. Använda rot-disketten
Efter att du har starta start-disketten, så kommer du bli tillsagt att
sätta i rot-disken (eller diskarna). Då ska du ta ut start-disketten
från floppy-stationen och sätta i rot-disketten. Tryck sedan enter för
att fortsätta. Du kan också bli tvungen att ladda en andra rot-
diskett.
Vad som faktiskt händer är följande: start-disketten skapar ett
operativ-system i miniatyr, vilket (p.g.a. att hårddisken inte är
preparerad) använder en bit av ditt RAM som virtuell disk (vilken,
logiskt nog, kallas en "ramdisk").
Rot-disketten laddar in en uppsättning små filer och installerings-
verktyg på ramdisken, som du kommer använda för att preparera din
hårddisk och installera ett Linux till den, från din CD-ROM.
6.6.1. Välja EGA- eller X-installering
Äldre Linux-varianter (inklusive Slackware) gav dig, vid den här
tidpunkten, ett skal och krävde att du skulle skriva installerings-
kommandon för hand, i en beskriven ordning. Detta är fortfarande
möjligt, men nyare distributioner startar genom att köra ett skärm-
orienterar installerings-program, vilket försöker leda dig genom de
återstående stegen, och ge en massa hjälp under tiden.
Du kommer antagligen att bli erbjuden möjligheten att konfigurera X
med en gång, så att installerings-programmen kan köra i grafik-läge.
Om du väljer den vägen så kommer installerings-programmet att fråga
dig om din mus och skärm-typ, innan själva installeringen inleds. Så
fort du lyckas få Linux installerat så kommer dessa inställningar att
sparas åt dig. Du kommer att kunna ställa in skärmens prestanda
senare, så på det här stadiet får man nöja sig med ett vanligt 640x480
SVGA-läge.
X är inte nödvändigt för installeringen, men (förutsatt att du kan
komma förbi mus- och skärm-konfigureringen) många tycker att ett
grafiskt användar-gränssnitt är enklare att använda. Och du kommer
vilja få igång X i alla fall, så att försöka göra det med en gång är
ett naturligt steg.
Följ bara instruktionerna i programmet. Det kommer att ta dig genom de
nödvändiga stegen för att preparera din hårddisk, skapa användar-
konton och installera mjukvaru-paket från CD-ROMen.
I de följande under-avsnitten kommer vi att beskriva några av de svåra
områdena i installerings-processon, som om vi gjorde dem för hand. Det
här hjälper dig att förstå vad installations-programmet gör, och
varför.
6.6.2. Använda fdisk och cfdisk
Ditt första installerings-steg, så fort rot-diskettens Linux är
startat, kommer bli att skapa eller modifiera partitions-tabellen på
dina hårddiskar. Även om du använda FDISK för att skapa partitioner
tidigare, så kommer du behöva gå tillbaks till partitions-tabellen nu
och sätta in en del Linux-specifik information i den.
För att skapa eller modifiera Linux-partitioner kommer vi använda
Linux-versionen av fdisk-programmet, eller dess skärm-orienterade
släkting cfdisk.
Oftast kommer installerings-programmet leta efter en redan existerande
partitions-tabell och erbjuda dig att köra fdisk eller cfdisk på den,
åt dig. Av de två är cfdisk definitivt enklare att använda, med senare
versioner av det är också mindre tolerant mot icke-existerande eller
korrupta partitions-tabeller.
Därför kanske du finner (speciellt om du installerar på oanvänd
hårdvara) att du kommer behöva börja med fdisk för att ta dig till en
position som cfdisk kan hantera. Försök köra cfdisk; om det klagar,
kör fdisk. (Ett bra sätt att fortsätta, om du installerar ett system
med bara Linux och cfdisk klagar, är att använda fdisk för att
förstöra alla existerande partitioner, och sedan köra igång cfdisk för
att modifiera den tomma tabellen.)
Några anmärkningar är tillämpliga på både fdisk och cfdisk. Båda tar
en parameter, vilket är namnet på hårddisken som du vill skapa Linux-
partitioner på. Hårddiskarnas enhets-namn är:
· /dev/hda Första IDE-driven
· /dev/hdb Andra IDE-driven
· /dev/sda Första SCSI-driven
· /dev/sdb Andra SCSI-driven
T.ex., för att skapa Linux-partitioner på den första SCSI-hårddisken
på ditt system så kommer du använda (eller ditt installerings-program
gör det från ett meny-val) kommandot:
cfdisk /dev/sda
Om du använder fdisk eller cfdisk utan parametrar, så kommer det att
anta /dev/hda.
För att skapa Linux-partitioner på den andra hårddisken på ditt
system, ange helt enkelt antingen /dev/hdb (för IDE-hårddiskar) eller
/dev/sdb (för SCSI-hårddiskar), när du kör fdisk.
Alla dina Linux-partitioner behöver inte finnas på samma hårddisk. Du
kanske t.ex. vill skapa din rot-filsystems-partition på /dev/hda och
din swap-partition på /dev/hdb. För att göra detta behöver du bara
köra fdisk eller cfdisk en gång för varje hårddisk.
I Linux ges partitionerna ett namn, baserat på vilken hårddisk de
finns på. T.ex. så är första partitionen på hårddisken /dev/hda
/dev/hda1, den andra är /dev/hda2 osv. Om du har några logiska
partitioner, så numreras de med början vid /dev/hda5, /dev/hda6 osv.
Observera: Du ska inte skapa eller ta bort partitioner för andra
operativ-system än Linux med Linux fdisk eller cfdisk. Alltså, skapa
inte och ta inte bort MS-DOS-partitioner med denna version av fdisk;
använd MS-DOS version av FDISK istället. Om du försöker skapa MS-DOS-
partitioner med Linux fdisk, så finns det risk att MS-DOS inte kommer
känna igen dessa partitioner, och vägra att starta.
Här är ett exempel på användning av fdisk. Här har vi en enda MS-DOS-
partition, vilken använder 61693 block på hårddisken, och resten av
den är ledig för Linux. (Under Linux är ett block 1024 bytes. 61693
block är alltså runt 61 megabytes.) Vi kommer att skapa två
partitioner för detta läro-exempel, swap och rot. Du gör nog bäst i
att utvidga detta till fyra Linux-partitioner, i linje med
rekommendationerna ovan: en för swap, en för rot-filsystemet, ett för
system-mjukvara och en för hem-kataloger.
Först använder vi "p"-kommandot, för att visa den nuvarande
partitions-tabellen. Som du kan se så är /dev/hda1 (den första
partitionen på /dev/hda en DOS-partition om 61693 block.
Command (m for help): p
Disk /dev/hda: 16 heads, 38 sectors, 683 cylinders
Units = cylinders of 608 * 512 bytes
Device Boot Begin Start End Blocks Id System
/dev/hda1 * 1 1 203 61693 6 DOS 16-bit >=32M
Command (m for help):
Nästa steg är att använda "n"-kommandot för att skapa en ny partition.
Linux rot-partitionen gör vi 80 meg stor.
Command (m for help): n
Command action
e extended
p primary partition (1-4)
p
Här tillfrågas vi om vi vill skapa en utökad eller en primär
partition. I de flesta fall vill du använda primära partitioner, om du
inte behöver mer än fyra partitioner på en hårddisk. Se avsnittet
"Oartitionera om" ovan, för mer information.
Partition number (1-4): 2
First cylinder (204-683): 204
Last cylinder or +size or +sizeM or +sizeK (204-683): +80M
Den första cylinderna ska vara cylindern EFTER den sista i den
föregående partitionen. I det här fallet slutade /dev/hda1 på cylinder
203, så vi startar den nya partitionen på cylinder 204.
Som du kan se, så använder vi notationen "+80M", vilket specificerar
en partition som är 80 meg stor. På samma sätt skulle notationen
"+80K" specificera en partition på 80 kilobytes och "+80" skulle
specificera en partition på endast 80 bytes.
Warning: Linux cannot currently use 33090 sectors of this partition
Om du ser den här varningen så kan du ignorera den. Den finns kvar
från en gammal begränsning, som gjorde att Linux filsystem endast
kunde vara 64 meg stora. Med nya filsystems-typer, så gäller inte
detta längre... partitioner kan nu vara upp till 4 terabytes stora.
Nästa steg är att skapa en swap-partition på 10 megabytes, /dev/hda3.
Command (m for help): n
Command action
e extended
p primary partition (1-4)
p
Partition number (1-4): 3
First cylinder (474-683): 474
Last cylinder or +size or +sizeM or +sizeK (474-683): +10M
Igen så visar vi först innehållet i partitions-tabellen. Se till att
skriva ner den här informationen, speciellt storleken, i block, på
varje partition. Du kommer behöva den här informationen senare.
Command (m for help): p
Disk /dev/hda: 16 heads, 38 sectors, 683 cylinders
Units = cylinders of 608 * 512 bytes
Device Boot Begin Start End Blocks Id System
/dev/hda1 * 1 1 203 61693 6 DOS 16-bit >=32M
/dev/hda2 204 204 473 82080 83 Linux native
/dev/hda3 474 474 507 10336 83 Linux native
Observera att Linux swap-partitionen (här /dev/hda3) är av typen
"Linux native". Vi måste byta typen till den rätta för swap-
partitioner, "Linux swap", så att installerings-programmet kan känna
igen den som en sådan. För att uppnå detta, använd kommandot "t":
Command (m for help): t
Partition number (1-4): 3
Hex code (type L to list codes): 82
Om du använder "L" för att visa typ-koderna, så finner du att 82 är
typen som motsvarar Linux swap.
För att avsluta fdisk och spara ändringarna till partitions-tabellen
så använder du "w"-kommandot. För att avsluta fdisk UTAN att spara
ändringarna, använd "q"-kommandot.
Efter att du avslutat fdisk kanske systemet säger åt dig att starta
om, för att se till att ändringarna fick önskad effekt. Rent generellt
så finns det ingen anledning att starta om, efter att du har använt
fdisk---moderna versioner av fdisk och cfdisk är tillräckligt smarta
för att kunna uppdatera partitionerna utan att starta om.
6.6.3. Steg efter installeringen
När du har modifierat partitions-tabeller så ska dina installerings-
program leta efter dem, och erbjuda dig att möjliggöra swappning, med
din swap-partition. Svara ja.
(Anledningen till att denna fråga över huvud ställs, istället för att
det bara görs automatisk, är att du kanske kör ett dual-boot-system
och någon av dina icke-Linux-partitioner ser ut som en swap-
partition.)
Nästa steg är att programmet ber dig ge Linux filsystems-namn (som /,
/usr, /var, /tmp, /home, /home2 etc.) till varje icke-swap-partition
som du ska använda.
Det finns bara en hård och snabb regel för detta. Det måste finnas ett
rot-filsystem, vilket heter /, och man måste kunna starta från det. Du
kan kalla dina andra Linux-partitioner vad du vill. Men det finns
vissa konventioner om vad du ska kalla dem, vilka antagligen kommer
göra ditt liv lättare sen.
Tidigare rekommenderade jag en grundläggande tre-partitionerns
konfigurering, vilken inkluderade en liten rot-, en mellan-stor
system-mjukvaru-partition och en stor hem-katalogs-partition.
Traditionellt skulle dessa heta /, /usr och /home. Det ointuitiva
"/usr"-namnet är en historisk kvarleva från tiderna då (mycket mindre)
Unix-system hade system-mjukvara och användarnas hem-kataloger på en
enda icke-rot-partition. En del mjukvara är fortfarande beroende av
den.
Om du har mer än ett område för hem-kataloger, så är det konvention
att kalla dem /home, /home2, /home3 osv. Det här kan bli aktuellt om
du har två fysiska hårddiskar. På mitt personliga system, t.ex., ser
det för tillfället ut så här:
Filesystem 1024-blocks Used Available Capacity Mounted on
/dev/sda1 30719 22337 6796 77% /
/dev/sda3 595663 327608 237284 58% /usr
/dev/sda4 1371370 1174 1299336 0% /home
/dev/sdb1 1000949 643108 306130 68% /home2
Den andra hårddisken (sdb1) är egentligen inte alls bara /home2; swap-
partitionerna på sda och sdb visas inte här. Men du kan se att /home
är en stor, ledig area på sda, och att /home2 är hem-katalogs-utrymmet
å sdb.
Om du vill skapa en partition för strunt, spool, temporära filer, e-
post och nyhets-filer, kalla den /var. Annars kommer du antagligen
vilja skapa en /usr/var och skapa en symbolisk link, som heter /var,
som pekar tillbaks på den (installerings-programmet kanske erbjuder
dig att utföra detta).
6.7. Installera mjukvaru-paket
Så fort du har klarat av att preparera dina partitioner, så är
återstoden av installeringen nästan automatisk. Ditt installerings-
program (vare sig det är EGA- eller X-baserat) kommer att leda dig
genom några menyer, vilka låter dig välja vilken CD-ROM du ska
installera från, vilka partitioner du vill använda osv.
Här ska vi inte gå igenom så många specifika saker av detta steg av
installeringen. Det är en av de delar som skiljer sig mest år, mellan
olika Linux-distributioner (tillverkarna tävlar, av tradition, om att
lägga till mest här), men också den enklaste delen. Och installerings-
programmen säger sig ganska mycket själv, men bra hjälp tillgänglig.
6.8. Efter paket-installeringen
Efter att installeringen är färdig, och om allt får väl, så kommer
installerings-programmet att leda dig genom några alternativ för att
konfigurera ditt system, innan det för första gången ska startas från
hårddisken.
6.8.1. LILO, LInux LOader
LILO (vilket står för LInux LOader (Linux-laddare)) är ett program som
låter dig starta Linux (och andra operativ-system, som MS-DOS) från
din hårddisk.
Du kanske ges möjlighet att installera LILO på din hårddisk. Om du
inte kör OS/2, svara "ja". OS/2 har speciella krav; se ``Speciella
LILO-inställningar'' nedan.
Att installera LILO som din primära laddare gör en separat start-
diskett onödig; istället kan du säga åt LILO, varje gång du startar om
datorn, vilket operativ-system det ska starta åt dig.
6.8.2. Skapa en start-diskett (valfritt)
Du kanske också ges chansen att skapa en "standard start-diskett",
vilken du kan använda för att starta ditt nyligen installerade Linux-
system. (Det här är en äldre och något mindre praktisk metod, vilken
antar att du vanligtvis startar DOS, men använder start-disketten för
att starta Linux.)
Till detta behöver du en tom, "high-density" MS-DOS-formatterad
diskett av den sort som du kan starta med på ditt system. Sätt bara i
disketten när du blir tillsagd att göra det, och en start-diskett
kommer skapas. (Den här är inte densamma som installations-start-
disketten, och du kan inte byta ut den ena mot den andra!)
6.8.3. Diverse system-inställningar
Proceduren efter installeringen tar dig också genom flera menyer,
vilka låter dig konfigurera ditt system. Detta inkluderar att
specificera dina modem- och mus-enheter, samt tids-zon. Följ meny-
alternativen.
Det kanske också ber dig skapa användar-konton eller att skapa ett
lösenord för roots (system-administratören) konto. Detta är inte
komplicerat och du kan för det mesta bara gå igenom instruktionerna
som ges på skärmen.
7. Starta ditt nya system
Om allt gick som planerat, så ska du nu kunna starta Linux från din
hårddisk, med hjälp av LILO. Alternativt kan du starta det från din
Linux-start-diskett (inte den ursprungliga start-disketten, utan den
som du skapade efter att mjukvaran installerats). Efter att du har
startat, logga in som root. Gratulerar! Du har ditt alldeles egna
Linux-system.
Om du startar upp med hjälp av LILO, pröva att hålla ner shift eller
ctrl när systemet startas. Detta ger dig en start-prompt; tryck tab
för att se en lista av alternativ. På det här sättet kan du starta
Linux, MS-DOS eller vad du vill, direkt från LILO.
8. Efter din första uppstartning
Du ska nu se login-prompten i ett nytt Linux, just startat från din
hårddisk. Gratulerar!
8.1. Inledande system-administrering
Beroende på hur installerings-fasen gick, så kan du nu bli tvungen att
skapa användar-konton, ändra maskin-namnet eller (om)konfigurera X.
Det finns många fler saker som du kan ställa in och konfigurera,
inklusive enheter för säkerhetskopiering, SLIP/PPP-länkar to en ISP
(internet-leverantör) osv.
En bra bok om system-administrering under UNIX kan vara till stor
hjälp. (Jag föreslår Essential system administration från O'Reilly
and Associates.) Du kommer att lära dig de har sakerna pö om pö. Du
bör läsa diverse Linux-HOWTOn, som NET-2-HOWTO och Printing-HOWTO, för
information om andra konfigurerings-uppgifter.
8.2. Speciella LILO-inställningar
LILO är en "boot loader", som kan användas för att välja antingen
Linux, MS-DOS, eller något annat operativ-system, då systemet startas.
Det finns vissa möjligheter att din distribution automatiskt
konfigurerade LILO åt dig, under installerings-fasen (om du inte
använder OS/2, så är det vad du skulle ha gjort). I så fall kan du
hoppa över resten av det här avsnittet.
Om du installerade LILO som primär boot loader, så kommer det ta hand
om första stegets start-process för alla operativ-system på din
hårddisk. Detta fungerar bra om MS-DOS är det enda andra operativ-
systemet du har installerat. Det kan dock hända att du kör OS/2, som
har sin egen "Boot Manager". I så fall så ska du låta OS/2s Boot
Manager sköta första stegets start-process och använda LILO endast för
att starta Linux (som andra stegets boot loader).
Ett viktig sak att tänka på för folk som använder EIDE-system: p.g.a.
BIOS-begränsningar så måste boot-sektorerna för alla operativ-system
finnas på en de två första fysiska hårddiskarna. Annars hänger sig
LILO efter att ha skrivit ut "LI", oavsett var du kör det ifrån.
Om du måste ställa in LILO manuellt, så innebär detta att du ska
editera filen /etc/lilo.conf. Nedan presenterar vi ett exempel på en
konfigurerings-fil för LILO, där Linux rot-partition är på /dev/hda2
och MS-DOS finns installerat på /dev/hdb1 (på den andra hårddisken).
# Säg åt LILO att installera sig som den primära boot-laddaren på /dev/hda.
boot = /dev/hda
# "Boot image" att installera; du ska nog inte ändra på det här
install = /boot/boot.b
# Stycket för att starta Linux.
image = /vmlinuz # Kärnan är i /vmlinuz
label = linux # Ge den namnet "linux"
root = /dev/hda2 # Använd /dev/hda2 som rot-filsystem
vga = ask # Fråga om VGA-läge
append = "aha152x=0x340,11,7,1" # Lägg det här till start-alternativen,
# för att se SCSI-controllern
# Stycket för att starta MS-DOS
other = /dev/hdb1 # Det här är MS-DOS-partitionen
label = msdos # Ge den namnet "msdos"
table = /dev/hdb # Partitions-tabellen för andra hårddisken
När du har editerat /etc/lilo.conf-filen, kör /sbin/lilo som root.
Detta kommer att installera LILO på din hårddisk. Observera att du
måste köra /sbin/lilo varje gång du kompilerat om din kärna, för att
få boot-laddaren att peka på den (något du inte behöver oroa dig för
just nu, men lägg det på minnet).
Observera hur vi använder append-alternativet i /etc/lilo.conf för att
specificera start-parametrar, som vi gjorde när vi startade start-
disketten.
Nu kan du starta om ditt system från hårddisken. Som standard kommer
LILO att starta det operativ-system som står först i konfigurerings-
filen, vilket i detta fall är Linux. För att få upp start-menyn, för
att välja ett annat operativ-system, håll shift eller ctrl nedtryckt
då systemet startas; du ska nu se en prompt som
Boot:
Skriv här antingen namnet på operativ-systemet du vill starta (angiven
av label-raden i konfigurerings-filen; i det här fallet är det antin
gen linux eller msdos), eller tryck tab för att få en lista.
Låt oss nu tänka oss att du vill använda LILO som andra stegets boot
loader; om du vill starta Linux från OS/2s Boot Manager t.ex. För att
kunna starta från en Linux-partition med OS/2s Boot Manager måste du,
tyvärr, skapa partitionen med OS/2s FDISK, (inte Linux), och
formattera partitionen som FAT eller HPFS, så att OS/2 känner igen
den. (Det är IBM, det.)
För att få LILO att starta Linux från OS/2s Boot Manager, så behöver
du bara installera LILO på ditt Linux-rot-filsystem (i det ovanstående
exemplet /dev/hda2). I så fall ska din LILO-konfigureringsfil se ut
något i stil med:
boot = /dev/hda2
install = /boot/boot.b
compact
image = /vmlinuz
label = linux
root = /dev/hda2
vga = ask
Observera ändringen i boot-raden. Efter att du kört /sbin/lilo så ska
du kunna lägga till Linux-partitionen till Boot Manager. Denna
mekanism ska fungera för boot loaders som används av andra operativ-
system också.
9. Administrations-tjafs
9.1. Användnings-villkor
Detta dokuments upphovsrätt tillhör Eric S. Raymond, 1998. Du får
använda, sprida och reproducera det fritt, förutsatt att du:
· Inte utelämnar eller ändrar denna upphovsrätts-notis
· Inte utelämnar eller ändrar versions-numret eller datumet.
· Inte utelämnar eller ändrar dokumentets pekare till den senaste
WWW-versionen.
· Klart markerar eventuella förkortade eller ändrar versioner som
sådana.
Dessa restriktioner är till för att skydda potentiella läsare från
inaktuella eller förstörda versioner. Om du tycker att du har en bra
bra anledning för ett undantag, fråga mig.
9.2. Tillkännagivanden
Ett tacksamt tillkännagivande till Matt D. Welsh, som grundade denna
HOWTO. Jag tog bort mycket Slackware-specifikt innehåll och inriktade
återstoden av dokumentet på CD-ROM-installering, men en stor del av
innehållet är fortfarande hans.
Version 4.1 blev mycket förbättrad genom några förslag från David Shao
<dshao@best.com>.
distrib
>
Mandriva
>
9.1
>
ppc
>
media
>
contrib
>
by-pkgid
>
3d425e1e545e57bba7e595fbd248db86
>
files
>
9
